Resan får komma i småportioner, för det är så mycket att berätta om, och jag har inte ordnat intrycken än. Det skall bli en ordentlig reseskildring med massor av fotografier. Jag har haft en svart anteckningsbok till hands och kratsat ner litet då och då. I dag har vi lämnat in filmrullarna. När boken blir färdig skall jag skicka hem den, så Mor får läsa alltihop.
Det är inte så många som vågar sig in på de jugoslaviska vägarna och hotellen lockar inga dollarturister, så det kan kanske vara litet nytt. Vi tycker vi har sett mycket och fått ut vad man rimligen kan begära av en så snabb resa. Landet är underbart vackert, mäniskorna vänliga, utfattiga och förtryckta. Den styrande klicken åker omkring i vita Mercedes-Benzar och bygger lustslott i Schweiz, de övriga 95 procenten traskar på landsvägen med knyten och bylten och söker arbete, spinner på slända, tröskar med slaggor och vallar får. Somliga drömmer om Alexander den Store, som var från Macedonien, andra om kejsat Franz Josef, de flesta dricker brännvin och hatar kommunister. Ha det så gott och pyssla om ryggen!
Karin.