21
1.8 Mestre - Trieste - Rijeka
27486
Mestre - Trieste genom platt och bördigt land som livades upp av kanaler och solrosodlingar. Venedig
låg som en diffus strimma ute i havet och försvann sakta helt och hållet. Vi passerade de stora stål-fabrikerna och skymtade Monfalcone's
skeppsvarv. Vi mötte utlöpare från Istriens berg och sista biten av vägen slingrade fram längs en brant kust.Hos Dante, vid huvudstråket i Trieste , beredde vi oss med stärkande mat och dryck att kila under den lätt upphalade järnridån. K-A inspekterade sina skjortfickor, som vi det här laget var förutsättningen för vår existens och utom nödvändiga papirer innehöll en anvisning på dinarer som skulle tillförsäkra oss ett liv i sus och dus. Olympia var fylld till brädden med bensin; det var lång mellan tankställena på andra sidan.
Tullpappren var klara, kikare och kamera deklarerade. Aldrig förr hade den enkla lådkameran vederfarits en sådan ära. Så stuvade vi in oss och började klättringen mot okända världar.
22
Det blåste kallt och snålt uppe på det kala berget vid den namnlösa gränstationen, som bestod av två hus -ett ruckel på den italienska sidan och en "svensk" reverterad småstuga på den jugoslaviska, fick jag järnridån i huvudet, och huvudvärken följde mig till Rijeka
. Italienarna var glada och vänliga i välsittande uniformer, jugoslaverna var lessna och vänliga i schabbiga civila kostymer. När den jugoslaviska tullbommen stängts bakom oss, trängde landskapet ödslighet och kyla ända in i märgen på oss, och vi kände en djup osäkerhet. Men Olympia, den snälla flickan, hon kände ingenting utan rullade friskt på, livad av den goda Esso extra från Trieste. Vi repade oss i och med att landskapet blev litet vänligare, med lummiga skogar och barn som vinkade frenetiskt där vi drog fram. Vi var inte långt ifrån att vara dagens bil i de trakterna och på vägarna såg vi nästan bara fotgängare eller åsnor.Vi åkte efter en italiensk karta, som bara hade den italienska versionen av ortsnamnen. Vägskyltarna var enspråkigt jugoslaviska. Efter något huvudbry bestämde vi oss för att anse Fiume, som vi åkte till, Rijeka, som det stod på skyltar, skulle vara att anse såsom en och samma ort. Det var så också.
23
Staden är föregången av tjusiga badorter, men när vi kom in i själva staden, vid hamnen, överfölls vi igen av osäkerheten från fjället. Den hade inget ansikte. Det var rent och snyggt och vi fick tag i ett rent och snyggt hotell (Bonavia), människorna var hyggligt klädda. Men atmosfären var grå och kvalmig. Alla gick tyst och stillsamt och skötte sitt, d.v.s. de strögade och satt på trottoarserveringar precis som i Italien. Men de skrattade inte, händer och axlarna fladdrade inte i vältaliga gester - och de måste iallafall till stor del var italienare från början. Birran var urusel och teet äckligt. Själva tycktes de föredra starkare saker, men ingen höjde törsten.Trafikreglerna hade i väntan på kommande trafik gjorts mycket rigorösa och invecklade. Olympia syndade svårt flera gånger, men småpojkar räddade oss solidariskt från att hamna i klammeri med röda-stjärnanpolisen - som vi faktiskt knappt såg skymten av. Butiksfönstren var povra och priserna väl så höga som i Italien. Vi sände en orolig tanke till våra dinarer, som vi fått ut hos Putnik i skyskrapan.
24
Tito
ståtade lite varstans, för det meste i vit amiralsuniform mot relingen på en kommandobrygga. Han är onekligen lite mosig. Tydligt var också att han inte är någon glädjespridare, åtminstånde inte bland dem vi såg. Kanske var det inte hans fel att staden luktade äckligt sötaktigt, förmodligen av paprika. Vi mötte den lukten litet varstans där flera hus var samlade. För oss hörde den ihop med den övriga trista uppsynen på orten.Dystra åt vi vårt bröd och våra tomater, dystra lade vi oss att sova i jättegemak, lallade till sömns av tvättfatets nyckfulla kluckande, väckta av energiska tyskars ändlösa försök att starta en Volkswagen, som lät som katzenjammer av hittills okänd storkleksordning och en konservburks rappa smäll i gatan. Så äntligen, den ljuva, kväljande paprikadoften var ensam herre över natten i Rijeka.
